2018 > 01

Vi moderater är bestörta över det faktum att regionens styre inte begriper att man på detta sätt ytterligare försämrar tillgängligheten i hela länet.

Den som efter klockan 17:00 möts av att ett av barnen fått fyrtio graders feber kommer att få höra av sig och ställa in sig på att åka till ”akuten i Sunderbyn”. Åldringen som snubblar på väg till kvällsnyheterna och får smärta, tvingas vänta till morgonen efter eller inställa sig på ”akuten i Sunderbyn”.

Det är relativt vanliga akutärenden som kanske inte behöver belasta en redan tufft ansträngd akut. Nu är det alltså ett faktum.

Region Norrbotten brottas med Sveriges sämsta tillgänglighet och längre och längre köer. Vad gör då ledningen? Jo, något totalt obegripligt som ytterligare kommer att försämra detta.
Det är faktiskt helt obegripligt och mycket nonchalant mot personalen på akuten som redan går på knäna.

Förslaget att stänga Jourcentralen i Luleå följer samma mönster som andra ogenomtänkta åtgärder som följer i spåren av dagens styre. I detta är det alltså ingen överraskning att man nu gör som man nu gör.

Skall man tolka förslaget om att stänga Jourcentralen i Luleå på kvällstid som ett sätt att minska kostnader, så borde det finnas betydligt effektivare besparingar att göra. Särskilt om man är medveten om de riktigt tuffa konsekvenser för patienterna och personalen dom detta innebär.

En sån här omställning som får märkbara konsekvenser för tillgängligheten i hela länet och för patienter och personal i Region Norrbottens upptagningsområde kan knappast beskrivas som särskilt lyckad.

Dåliga beslut kan alla ta. Men då måste det finnas en styrka att kunna omvärdera. Att inte se det alla andra ser och fortsatt stå fast vid ett dåligt beslut blir självklart ännu värre. Detta beslut borde aldrig ha tagits. Nu måste det istället rivas upp.

Sjukvården i Norrbotten behöver ett nytt ledarskap. Det är dags för det nu.

Linda Frohm, M
Mattias Karlsson, M

Läs hela inlägget »

När en människa dör är hon ensam. Inte nödvändigtvis socialt, men ofta existentiellt. Hon känner sig tom och saknar ofta stöd från anhöriga och personal på sjukhuset, i boendet eller i hemmet. Hjälporganisationer och frivilliga, bland annat Röda Korset, Svenska Kyrkan och SPRF gör besök hos ensamma, vilket är enormt viktigt och uppskattat. Men vi kan och bör inte förlita oss på extern hjälp för att garantera de döende värdighet i livets slutskede.

Ensamhet har blivit en folksjukdom. Nästan var sjätte person i Sverige avlider ensam inom sjukvårdens väggar enligt statistik från Palliativregistret. I Norrbotten är det var femte. Varje person som dör ensam är en person för mycket. Både regioner och kommuner behöver bli bättre på att ge dessa människor den omsorg som de har rätt till.

Det krävs inte mycket för att göra skillnad. Att se till att anhöriga har tid och möjlighet att ta sig dit är en hörnsten. Genom att kontakta dem i rimlig tid kan vi ge dem en chans att ta ledigt från jobbet, boka tåg- eller flygbiljett för att ta sig från annan ort eller boka om semestern. Det finns dessutom möjlighet att sjukskriva anhöriga för att vara nära en döende familjemedlem. Patienterna förtjänar att ha sina nära och kära med sig den sista tiden.

Som arbetsgivare har man också ett ansvar för situationen. Personalen behöver kunna ta sig tid för omvårdnad, vilket kräver en rimlig arbetsbelastning och god bemanning. Som det ser ut nu har vi en mycket hög arbetsbelastning på våra sjuksköterskor och undersköterskor - två omvårdande yrkesgrupper. Det ger dåliga förutsättningar för god omsorg och det krävs insatser för att lösa problemet.

Genom att etablera ett hospice i Norrbotten skulle vi kunna ge de allra sjukaste det bästa avskedet de kan få. Det är en dyrare satsning men någonting som leder till bättre omvårdnad och i förlängningen lägre kostnader, då sjukhusens dyra sängar avlastas.

För att bara genom att sitta bredvid och hålla hand, tala lugnande eller spela musik minskar man ångesten för dessa människor. Om än inte helt, så är det mer än tillräckligt för att vara värt satsningen. Det handlar om god medicinsk vård, men kanske framför allt om god omvårdnad.

Norrbottens sjuka förtjänar mer. En nollvision mot ensamhet i livets slutskede behövs.

Henrik Wikström (M)
regionkandidat, fullmäktigeledamot Boden

Läs hela inlägget »

Inför valet 2014 lovade Stefan Löfven (S) en miljardsatsning på ”det gröna guldet” för fler jobb inom skogsindustrin och för att nå miljömålen. Ett löfte som rimmar illa med att man nu vid makten nekar ersättning till dem som i generationer förädlat och förvaltat detta gröna guld.
Staten ersätter oftast markägare som inte kan bruka sina ägor på grund av beslut om naturskydd av olika slag. Däremot är ersättningsfrågan ofta osäker och för ägaren inte alltid i paritet med vad intrånget innebär.
Det här handlar om principer för ägandet, men också om försörjning och stora investeringar som ägarna inte längre kan få avkastning på.
En del av staten, Skogsstyrelsen, pekar ut skogsområden som värdefulla för naturvården. En annan del, Kammarkollegiet, hävdar att den utpekade skogen förlorat sitt ekonomiska värde just därför att den utpekats som skyddsvärd och att virket från den därmed inte går att sälja. Samma myndighet säger att skogsbruk inte är pågående markanvändning i det fjällnära området eftersom avverkningarna där är tillståndspliktiga.
Detta skapar stor osäkerhet bland markägarna, när man inte vet vad man får göra med sin mark och inte vet vad marken är värd. De vågar inte investera, det blir svårt att lämna över till nästa generation och i värsta fall kan stora pengar som investerats gå upp i rök.

Fredrik Lundström

Läs hela inlägget »

Enligt statistik från Svenska Palliativregistret, så har det mellan kvartal 3-2016 och kvartal 3-2017 totalt avlidit 513 personer på sjukhus i Norrbotten. Av dessa så dog 116 personer i ensamhet utan närvaro av varken anhöriga eller personal.
Andelen som är ensamma i livets slutskede är långt mycket högre på sjukhusen jämfört med exempelvis ett äldreboende. I en stressig arbetsmiljö där överbeläggningar är en regel snarare än ett undantag så saknas det utrymme för något så viktigt som mänsklig kontakt. Vården är alldelens för inriktad på att bota patienter, vilket göra att tiden för att trösta och lindra är bortrationaliserad. Detta innebär att det inte finns någon vid sidan om sängen som håller i hand och pratar lugnande med patienten. Till viss del handlar detta om resursbrist men det är även en kompetensfråga. Sjukhusen har mycket att lära av den palliativa specialistvården om smärtlindring, att bemöta närstående och att identifiera döende människor. Det finns många framgångsrika exempel på sjukhus där man har arbetat mer systematiskt med dessa frågor och där andelen som dör i ensamhet drastiskt har minskat. På vissa håll i landet samverkar man med Röda Korset och deras engagerade volontärer, som kan vara ett stöd i att kunna erbjuda tröst och samtal för patienter som befinner sig i livets slutskede. Moderaterna föreslår därför i en motion, Regionfullmäktige besluta:
Att uppdra åt Regionstyrelsen att låta ta fram en handlingsplan som syftar till att ingen skall behöva dö i ensamhet vid Region Norrbottens sjukhus.

Mattias Karlsson (M) 

Läs hela inlägget »
Valrörelsen har börjat och Socialdemokraterna har gått i opposition... Mot sig själva...
Först ut var Maria Stenberg när hon nyligen, i en artikel, i kraftiga ordalag gick i opposition mot sig själv, jag citerar, ”Den osunda utvecklingen” inom sjukvårdspolitiken.
Idag läses en artikel från den 8 januari, där Lundh-Sammeli är ute tillsammans med Shekarabi och skall bryta ”centraliseringsvågen”. 
Den centraliseringsvåg som Socialdemokraterna själva, under dryga 70 år av maktinnehav, i Sverige, har sett till att skapa. Att driva en politik som är så dålig att man sedan i valrörelsen måste gå i opposition mot densamma, är ett tillvägagångssätt som nog endast socialdemokraterna kommer undan med.

Det är bra med insikt, gott så, men väljarna vet bättre.

Fredrik Lundström
Läs hela inlägget »

Arkiv

Senaste nyheter